onsdag 9 oktober 2013

Halvmara - check!

Jag var riktigt nervös inför Broloppet i söndags. Ingen aptit alls vid frukost. Stressande eftersom man behöver trycka i sig så mycket man kan när man ska springa så långt.

Sen vet jag inte riktigt när nervositeten försvann och byttes ut mot löpsug. Kanske var det på löparbussen som tog oss från Motala till starten i Skänninge. Eller när jag efter 20 minuters väntan var först i toakön och insåg att jag skulle hinna till starten i tid :)

Det var i alla fall toppenförutsättningar under loppet. Soligt och vind från sidan eller snett bakifrån större delen av sträckan. Härliga höstfärger i naturen och svart, nylagd asfalt att springa på.

Jag och syster J startade lugnt, vi hade bestämt oss för att hålla vårt eget tempo oavsett hur snabbt andra runt omkring oss rusade iväg. En riktigt bra taktik, för de första 11 kilometrarna gick nästan helt utan ansträngning. Det låter konstigt. Och det var väldigt överraskande med tanke på hur jag har kämpat och flåsat fram på mina träningspass i ett tempo som varit långsammare än "tävlingstempot".

Det var först när 2-3 km återstod som den lätta känslan försvann. Låren stumnade, och uppförsbacken upp på bron kändes riktigt tuff. Det positiva var alla rara människor som hejade på utmed vägen och - inte minst! - att jag sprang om så många på slutet. Ha!


Fin medalj och stilig tröja blev belöningen.

2 kommentarer:

  1. Den medaljen och T-shirten kan du och J bara med stolthet. Riktigt trist att jag inte kunde vara med men "plikten framfor allt" ;-)

    SvaraRadera
  2. Grattis! Jag bodde i Motala några år på 60-talet.
    Elisabeth

    SvaraRadera