fredag 31 augusti 2012

Försiktiga förhoppningar

Jag ser verkligen fram emot Stockholms halvmaraton om ungefär två veckor. Själv ska jag inte springa, har inte ens funderat på det, men jag vet flera som är anmälda (ni vet vilka ni är!) och det ska bli SÅ kul att följa loppet. Bara njuta av stämningen och bli inspirerad av andras kämpande.

Min piriformis, ni vet, den är ju inte riktigt i slag så det är osäkert om det blir något lopp för mig i höst. Jag hoppas fortfarande kunna vara med på Lidingö tjejlopp,1 mil alltså, men då måste jag komma igång med backträningen, det är ju bara en månad kvar.


Höstmilen 21 oktober är ett mer realistiskt mål. Ett roligt skogslopp som börjar på grusväg men avslutas med drygt 4 km löpning i grymma uppförsbackar. Jo, det går nerför också, som man ser på banprofilen på bilden. Fast det känns inte så...

2010, när jag sprang Höstmilen första och hittills enda gången, hade jag massor av träningsmil bakom mig eftersom jag sprungit Lidingöloppets 3-mil någon månad innan. Men jag tror att jag kan fixa Höstmilen minst lika bra i år, bara jag får till kvalitetsträningen i september. Bäva, hälsenor!

tisdag 28 augusti 2012

Piriformis ställer till det

Nu har jag fått en trolig diagnos: inte muskelbristning i baksida lår (som jag själv var inne på), utan en spänd piriformismuskel (sitter djupt inne i skinkan) som ger upphov till falsk ischias.

Det finns hur mycket som helst att läsa på nätet om denna åkomma, så jag tänker inte gå in på detaljer här. Men när jag googlade som bäst hittade jag Din träning.se som har en fantastisk muskelkarta, man kan klicka på varje muskel för att hitta vilka övningar som tränar just den muskeln.

Hur som helst känns det bra att ha kommit problemet på spåren. Men att springa känns mindre bra. Testade några minuter på löpband, för att värma upp, i förra veckan men det kändes obehagligt i låret och höger hälsena var inte heller hundra. Så jag har löpvilat sedan 16 augusti. Tränat på gym, använt roddmaskinen...

Blir så löpsugen. Särskilt med alla större lopp i antågande (även om jag inte tänkt springa alla) - Tjejmilen, Stockholmsloppet, Lidingö... Det är ju den här årstiden man ska vara i bästa form.

Testar kanske att springa lite ute i morgon, en lugn och fin runda bara för att få livsandarna åter.

Ett avslutat projekt!


Sjalen ur Coastal Knits är blockad och klar. Den blev inte så stor som den ser ut på bilden, utan den är nog av ungefär samma storlek som originalet (som jag länkat till i ett tidigare inlägg).

Jag gillar allt med den, utom att den övre kanten rullar sig. Kanske hade det blivit bättre om jag börjat med ett avigt varv? Jag hoppas få lära mig mycket tips och trix på grundkursen i stickning som startar på HV skola på måndag.

tisdag 21 augusti 2012

Att försöka lura kroppen

”Hälsenan kändes hela passet. Liksom höger bak. Jag tänker ignorera detta, och fortsätta springa. Men det blir inga intervaller de närmaste dagarna.” (9 augusti 2012)

Ignorera - ha! Jag trodde jag skulle kunna ta en genväg och fortsätta springa - bara ta det lite lugnare och stretcha, stretcha. Men allt tyder på att det är en bristning i högra baklåret, så det ska få vila ett tag, både från löpning och tänjningar.

Det är deppigt att inte få göra roliga saker, och jag har deppat några dagar. Men nu har jag accepterat läget och börjat klura på alternativträningen. Det blir en kombination av både nya och väl beprövade övningar på gym. Roddmaskin i stället för löpning. Cykel rekommenderas också som alternativträning, men jag tycker att baksida lår får jobba en hel del när jag cyklar, så jag får testa lite försiktigt.

fredag 17 augusti 2012

Höststickat till mobilen


Det har badat, det har gnuggats, det har fått en snodd med tofs - mobilfodralet är färdigt.

Garnet fanns i gömmorna: rosa och vitt filtgarn från Bergå och guldgult Jaipur Silk Fino från BC garn.
Stickor: Fyra korta trästickor nr 3 var perfekt för detta lilla projekt.
Virknål: 2,5. Jag avslutade med en virkad hålkant där jag trätt igenom snodden.

Mönstret var roligt att sticka, och jag skulle gärna göra något större projekt med samma mönster. Det kommer från Drops och här har jag länkat till det.

torsdag 16 augusti 2012

Nu är det stretch som gäller

Det är perfekt löparväder just nu, man kan njuta av att springa i kortbyxor (förhoppningsvis många veckor till), och jag känner mig ganska stark. Men ändå har löpningen inte gått enligt planerna de senaste veckorna. Baksida lår och hälsena ställer till det.

Jag har varit hos kiropraktor i dag. Jag har (bland annat...) lätt framåtroterat bäcken och förkortade muskler både här och där. Så nu blir det fokus på stretch - stretch som tar på rätt ställen och inte pliktstretch som man gör som hastigast efter passen.

Jag har bestämt mig för att inte springa något tufft pass förrän baksida lår känns bättre. Det är lite trist, för nu skulle jag verkligen vilja springa både snabba och långa pass inför de lopp jag tänkt springa i höst. Går det att vila och stretcha sig i form..? Skulle inte tro det.

Dagens minipass
Tid: 25.42
Medelpuls: 136
Maxpuls: 151
Kommentar: Tanken var att jag skulle springa 400-ingar i kväll, men efter behandlingen kändes det inte som att hård belastning var vad benen behövde. Så det blev en kort tur i lugnt tempo.

onsdag 15 augusti 2012

Känningar

Det har blivit två löppass sen sist. Ett kort och ett långt med usel respektive halvbra känsla.


Tisdagens långa pass
Tid: 1.01.22
Medelpuls: 144
Maxpuls: 156
Kommentar: Inte direkt ont någonstans, men underliga känningar i baklåret/sätesmuskeln. Och hälsenan kunde må bättre. Så jag drar igång på allvar igen med mina excentriska övningar.

Söndagens stresslöpning
Tid: 30.34
Medelpuls: 137
Maxpuls: 152
Kommentar: Ja, det här var en upplevelse. Sämst på länge faktiskt. Slutsats: Man ska inte klämma in löpningen mellan för många andra moment.

söndag 12 augusti 2012

Att bli färdig

Jag behöver bli klar med några stickprojekt den här veckan - och lämna utrymme för allt det nya, roliga som jag vill höststarta med.


På bilden:

1) Underst ligger den bruna Gotlandströjan. Entusiasmen svek när jag stickat upp till ärmhålshöjd, för jag har inte klart för mig hur jag ska gå vidare. Raglan eller inte? Hur djup ska v-ringningen vara? Etc... Men med lite tankearbete och lite räknande ska jag nog vara igång igen snart.

2) Fågelvantarna är klara så när som på tummarna. Veckans busstickning?

3) Mobilfodralet som var nästan färdigt la jag åt sidan när jag insåg hur fula och klumpiga sidsömmarna blev. Dessutom blev det lite för litet. Så jag började på ny kula. Repade inte upp, utan tog nytt garn och fyra stickor i stället för två. Rundstickat blev bättre, men jag är förvånad över hur ojämnt jag stickar. Den här gången blev fodralet lite för stort, så nu ska jag tvätta det och försöka tova ihop det lite försiktigt.

torsdag 9 augusti 2012

Jag är i alla fall uthållig

...när det inte går för fort. I dag fick jag ett positivt styrkebesked.

Sprang den vanliga vägen hem från jobbet, men med skillnaden att jag hade totalkoll på pulsen i början. Startade mycket långsamt och försökte springa med maximal avslappning. Pulsen klättrade sakta upp emot 130, och där stannade den första 5 minuterna. Sen höll jag mig på runt 140 säkert i 20 minuter innan jag struntade i att snegla på pulsklockan och bara sprang på, fortfarande lugnt och fint - helt utan flåsande (utom i mardrömsbacken som kommer halvvägs).

Det började stänka lite efter 25 minuter, och ösregnet var ett faktum några minuter senare. Men det förtog inte känslan av ett fantastiskt behagligt löppass.

Jag har ju länge haft känslan av att jag inte förbättrar mig, trots intervaller och andra tuffa pass. Men nu fick jag en värdemätare. När jag sprungit denna sträckan tidigare i sommar plågade jag mig bitvis fram - nu kändes det lätt hela tiden.

Så då har jag väl blivit lite starkare?

Dagens transportlöpning
Tid: 1.04.58
Medelpuls: 141
Maxpuls: 159
Kommentar: Hälsenan kändes hela passet. Liksom höger bak. Jag tänker ignorera detta, och fortsätta springa. Men det blir inga intervaller de närmaste dagarna.

måndag 6 augusti 2012

Nytt mobilfodral


Jag erkänner direkt, jag har helt ohämmat härmat färgkombinationen på Dödergöks superfina strumpor. Och ursprungsmönstret är detta svartvita Dropsmönster.

Men för mig blir det inga strumpor, utan ett miniprojekt: ett nytt mobilfodral. Från idé till handling nästan direkt. Precis vad som behövs just nu.

Jag stickar i garner jag hittade i garnskåpet. Det rosa och vita är ett garn från Bergå, köpt på hemslöjden i Linköping för decennier sen. Det guldgula är silkegarnet som jag stickar min nya Saroyan i, det är så tunt att jag får sticka med dubbelt garn.



Så här ser mitt nuvarande mobilfodral ut. Stickat i samma garner som mina favoritvantar. Jag gillar det, men det är lite vintrigt, så det ska bli roligt med ett nytt, i glassigare färger.

söndag 5 augusti 2012

Ännu en Saroyan


Förra sommaren stickade jag klart en Saroyan-sjal i mjukaste grafitgrå ull. En liten smal sjal, som precis räcker att vira runt halsen två gånger. Mönstret var roligt att sticka, och lätt.

Så jag påbörjade nästan direkt en ny Saroyan. Bilden visar hur långt jag hann på sjalen förra sommaren innan något annat roligare kom emellan. Men nu i sommar, lagom till en kortare semesterresa fick det guldgula mullbärssilket följa med i packningen. Perfekt tågstickning.

Jag stickar i ett otroligt mjukt silkegarn, Jaipur Silk Fino (BC garn), som jag hittade hos Litet Nystan.



Så här ser den grafitgrå ut. (Begriper inte hur bilden kunde bli så dålig...) Garnbanderollen är på avvägar just nu, men jag tror det är kashmir.


Väntar på resultat

Jag hittar på allt möjligt för att bli snabbare på milen, men vet inte riktigt om mina ansträngningar är tillräckliga. Förmodligen inte, men jag vill absolut inte ha några fler överbelastningsskador så jag försöker ta det i lugn takt.

Men ändå klagar kroppen! I dag baksida lår. Suck.

I dag hade jag tänkt lägga upp passet så här:
1) Uppvärmning
2) 5-minutersintervaller, omväxlande snabba (alltså klart över min vanliga fart på milen) och långsamma (men inte joggtempo). I så där 35 minuter.
3) Lugn jogg hem.

Men orken räckte inte alls. De  första snabba 5-minutarna blev för tuffa, och jag tog tvärslut. Det slutade med några 3-minutersintervaller i stället, med 1 minuts gåvila.


Dagens halvhjärtade pass
Tid: 45.37
Medelpuls: 138
Maxpuls: 153
Kommentar: Hälsenan känns bra nu i alla fall, peppar, peppar...

fredag 3 augusti 2012

Inte mina bästa intervaller...

Körde trehundringar i skogsspåret, så om det blev exakt 300 meter på varje är oklart, men jobbigt var det i alla fall. Hade tänkt springa på 1.15, men det landade nog på 1.20-1.25 om jag ska vara ärlig.

Totalt blev det 3 x 3 x 300. 40 sekunders vila - 2.30 mellan seten. Ungefär.

Dagens intervallpass
Tid: 45.37
Medelpuls: 136
Maxpuls: 158
Kommentar: Sådär. Det hade varit bättre att springa detta pass på bana, det är lättare att ha fokus på löpningen där, i stället för att leta 100-metersmarkeringar i spåret. (För att ha bättre koll på sträckan hade jag förstås kunnat springa ett lämpligt 300-metersavsnitt fram och tillbaka i spåret, men lite roligare vill jag ha när jag springer!)

torsdag 2 augusti 2012

Springa i Ängelholm

Det som är extra bra med löpning, är att man inte behöver göra träningsuppehåll bara för att man råkar vara bortrest. Det finns löparspår på många ställen. Och finns det inte, så tar man en runda efter eget huvud i stället.

Men i Ängelholm, där jag varit några dagar, finns det finfina löparspår.

Vi testade spåren i Kronoskogen som ligger mellan stadens centrum och havet. Fina, mjuka skogsstigar som var en fröjd att ta sig fram på. Både långa och korta slingor, som går bra att kombinera. På vissa, mindre populära delar av stigen fick man ta lite sats och plöja sig fram mellan buskar och sly, men det öppnade snabbt upp sig och blev lättsprunget igen. Inga fästingar hann bita sig fast heller!


Foldern om Kronoskogen (till vänster på bilden) rekommenderas om man vill ha koll på spåren och dessutom få lite historia och naturkunskap. Att skogen finns är ingen självklarhet. Det mesta av den ursprungliga skogen avverkades under medeltiden och kampen mot flygsanden började. Det var först på 1700-talet som man tack vare ett statligt finansierat projekt kunde påbörja skyddsplanteringsarbetet och ungefär 100 år senare stod skogen där och höll sanden på plats. Det är vi glada för i dag!

Kartan till höger på bilden är urklippt ur foldern. Spårkartan är inte dum att ha i bakfickan när man ger sig ut. I alla fall om man, som jag, har ett något bristfälligt lokalsinne. (Här hittade jag i efterhand en spårkarta i pdf-format.)

Det blev två toppenpass på fyra dagar.

Onsdagens morgonpass
Tid: 53.05
Medelpuls: 138
Maxpuls: 150
Kommentar: Perfekt med badmöjlighet under passet. Fast nu var det lite ruggigt väder, och frukosten hägrade, så jag hoppade över badmomentet.


Söndagens distanspass
Tid: 52.21
Medelpuls: 140
Maxpuls: 154
Kommentar: Intervaller med ståvila är inget alternativ när myggen flockas, så det blev ett helt ordinärt distanspass.