Löpning – en kampsport

Jag fick fart på min havererade pulsklocka. Nollställde den enligt instruktionsboken, och nu har jag återigen svart på vitt hur dålig formen är…

Ok, det är väl inte hela världen, jag är ju ingen ungdom, men nog vore det kul om det någon gång kunde kännas så där riktigt lättsamt.

Löpning räknas väl normalt inte till kampsport, men för mig är det mest kamp, faktiskt. Som tidigare i dag.

Dagens lunchpass
Tid: 44.08.
Medelpuls: 138.
Maxpuls: 149.
Kommentar: Mitt på dagen-pass i gassande sol. Varmt och härligt till en början, sedan var det skuggsidan av gatorna som hägrade.


Jag har inte varit någon superbloggare på sistone, så här kommer lite noteringar från veckan som gick också:

Torsdagens intervallpass
Tid: 43.37.
Medelpuls: 135.
Maxpuls: 156.
Kommentar: Jag vill ju få fart på benen så 4 x 40 sekunder med 40 sekunders ståvila verkade idealiskt. Tre repetitioner, med 80 sekunders vila mellan seten. Men jag fick inte upp farten. Mina ben kunde helt enkelt inte trumma på i tillräckligt hög takt för att det skulle bli riktigt jobbigt… Jag vet att jag inte är någon sprinter, men ändå! Nästa gång blir det 60-sekundersintervaller. Jag får jobba mig neråt, så att säga.