lördag 18 februari 2012

Ett så kallat långpass

Efter 23 minuter längtade jag hem, på allvar. Men att vända om kändes som ett nederlag, så jag fortsatte vingla fram på gropig, packad snö. (Säkert stärkande för senor och ligament, men jobbigt.)

Efter 36 minuter infann sig känslan av att kunna fortsätta springa hur länge som helst.

Efter 43 minuter  –  skoskav. Riktigt ordentligt också. Var nu det kom ifrån. Inte nya skor, inte nya strumpor…

Efter 52 minuter. Hemma. Nöjd!

Dagens löppass
Tid: 52.06
Medelpuls: 146
Maxpuls: 160
Underlag: Moddig trottoar. Gropig, hårt packad snö. Och – tack för det – plogade grusvägar.

2 kommentarer:

  1. Bra jobbat...själv ligger jag i sjuksängen. Tråkigt, jag är inte bra på att vara sjuk. Kramar från Sanna

    SvaraRadera
  2. Spring åt mig också! Jag tycker det låter så skönt ut att springa men provar jag själv att ta en joggingrunda får jag ont i lungorna (och hela kroppen såklart) ;)
    Ha en bra söndag!

    SvaraRadera